De tungrodda förra veckan slutade me att en pansarvagn mördade min båt 💥 🚣 💥
Vi skrev till vår handledare för två veckor sedan om vi skulle sammanställa resultatet utifrån våra 87 stratasvar och slopa de resterande 85 svaren. Vi fick inget svar så utgick från det eftersom vi inte förstod vad vi annars skulle ha våra tre strata till. Jag skulle sammanställa mina frågor utifrån de 87 svaren till söndag den 25/2 och Julia lika så, för att hålla oss till vår tidsplan som ändå halkat efter en vecka och sätter press inför inlämning till 70% seminariet 12/3 då analysen på de sammanställda resultatet också ska vara färdigt. Jag har förlorat 27 h av min arbetstid till plugg redan för att ens kunna fixa det och fick i tisdags ett mental break down för jag kände det var så tungrott tills 25/2 utifrån de 87 svaren.
Skrev ett mejl till handledaren då om påminnsele att svara på tidigare mejl och även ett mejl till vår kursansvariga för att vår handledare ä sämst i världen. Hon ställde upp på att svara på våra frågor och försöka få tag på den jäveln som int gå få tag på. I onsdags fick vi mejl av vår handledare som sa att vi måste sammanställa samtliga 172 svar,liksom kursansvariga meddelade oss samma dag med. Och där exploderade min båt. Mental break down för å hinna de 87, som på en dag blev 172, på SAMMA tid. Fyra dygn.
Blev på en grisblink en realist: jag skulle inte hinna. Inte för en chans i världen. Plus att jag ligger så långt efter i jobbet och får inte mer tid av chefen att jobba ikapp när dessa dagar är över. Min fina mentor och jag gick igenom min to do-list på jobbet och hjälpte mig dra ne på ambitionsnivån, säga ifrån, delegera arbete och inte göra allt inom mina tänkta tidsramar. Plockade även en jobbdag idag till plugg. Snackade även med Julia om hur tungt det vart och hon hjälpte mig med en lista på för och nackdelar att åka iväg för att sedan kunna prestera igen. Vilket jag nog kommer göra om ni läser listan själv 😅 Plus att jag blör näsblod ganska ofta och till och med när jag bara berättade för en kollega igår om min situation 😱
Men ni som känner mig känner mig. Jag fixar även detta. Timma för timma, dag för dag. Som Ida sku sagt: DIN SALUTOGENA JÄVEL. Ibland behöv ja me låta mig bryta ihop en sväng för att ta nya tag sen 😀🤘Drar ner på ambitionsnivån å fuskar lite. Utan dåligt samvete för ett samvete kring sånt ha ja inte ens 😂 Å ida känns de bra 💕
annalundells.blogg.se
Flyttade hemifrån Västerbottens fina inland och Lappland till kusten och Umeå för att börja studera hösten 2013 till lärare i idrott och hälsa och religion. Mitt sista år på utbildningen läser jag på distans från Storuman där jag arbetar på Luspengymnasiet parallellt med mina studier. Med mig har jag min jämthundshane Tyson som kom till världen i mars 2014. Skriver om min fartfyllda och livsnjutande vardag med mycket bilder som ofta talar positiva superlativ för sig själv. Jag stormtrivs i min nuvarande lägenhet, i Storuman, med min utbildning, mitt fantastiska jobb och framförallt med alla fina människor jag har runtomkring mig. Jag älskar livet, mitt liv på moln! Och fjällen. Jag älskar fjällen.
Född och uppvuxen i Lycksele. Bodde ett halvt år i Stockholm där jag gjorde lumpen, 4 år i Umeå för universitetsstudier och bosatte mig 2017 i Storuman där jag planerar att stanna livet ut.
